karneval

I början på februari var jag på karneval!

Vad skrämmande!
Det var mycket folk och alla rörde sig.
Det fanns många barn som var större än mig, en massa färgglada bollar på marken och jättehöga ljud som kom ut från lyktstolparna på torget.

Sedan kom de stora vagnarna med jättestora gossedjur ovanpå!

Hursomhelst, så här hade mina föräldrar klätt mig:

Så fort vi kom till torget, gjorde jag full tank, för att få mer energi!

Men sedan, ingenting!
Jag slocknade!
Jag rörde mig inte länge, stirrade rakt fram.
Babbo blev orolig, men det var så mycket kaos att jag helt enkelt inte förstod nåt längre.

Efter att tag såg jag ballongerna!
Då återhämtade jag mig.

På dagis blev jag jätterädd en dag när fröknarna blåste mig i ansiktet från en ballong för att jag skulle få känna på luften.
Experimentet var del av årets program, där vi ska bekanta oss med luft, vatten, jord och eld.
Jag hoppas det går bra med elden.
Men ballongen blev jag riktigt rädd för. Jag vet inte riktigt varför och det vet ingen annan heller.

Men på karnevalen köpte babbo en ballong till mig.
Mamma valde den som ser ut som fågeln Titti.

Jag var rädd för den. Kroppen var nästan lika stor som min, men huvudet var jättestort. De där ögonen var skrämmande!

Sedan visade babbo mig att det bara var en ballong och att det kom ljud från den när man skrapade på den med fingret.

Så småningom vande jag mig och till slut lekte jag lite med Titti. Jag förstår ändå inte varför den går upp till taket. Jag kan inte få ner den, om jag drar med en hand.

Med min dräkt kan jag också flyga. Med masken ser jag ut som en superhjälte!