byta däck

Jag är lyckligt lottad.
Jag kommer alltid att kunna be någon annan byta däcken på bilen.
Tjejer har det privilegiet.

Hade jag inte berättat det?
Jag är en flicka.

Jag visste inte heller det. Jag fick veta det ikväll.

Jag trodde jag var hos sömmerskan, för de tog en massa mått på mig: på armarna, huvudet, magen och t.o.m. kraniet och bakhuvudet.
En liten kappa skulle jag nog gärna vilja ha när jag kommer ut. Men det är nog för tidigt för en hjälm.

Hursomhelst är mina mått helt normala.
Framförallt vikten. Circa 3 hekton.
När allt kommer omkring, tror jag att jag kommer passa i kappa.

Pappa förlorade vadslagningen mot nonna-mummu, som sa redan från början, om inte ännu tidigare, att jag skulle bli en flicka, så jag tror nonna-mummu riskerar lite...

Mamma är glad. Pappa kommer inte behöva köra mig till fotbollsträningen, så han är också glad.

Jag vet inte om jag är glad. Jag tror det. Jag kanske ska fråga mamma sen.

Just nu är jag och mamma på den här kinesiskakursen. Vi började den för några veckor sen.
Jag hoppas det inte blir det språk som jag måste lära mig, för jag tycker det verkar ganska komplicerat...

Jag kan inte vänta tills vi är hemma igen, nu är det inte långt kvar, för då kan jag äta en bit kaka som pappa bakat.

När jag publicerar det här inlägget kommer jag säkert redan sova, så jag säger godnatt till er nu.

Undrar vilken färg jag kommer gilla på naglarna...

.