12:e mars - jag föds!

Tidigt på torsdag morgon.

det startar

Kl 2.10 på morgonen blir mamma förd till förlossningssalen.

Från en närliggande sal hörs skärande skrik. Vi får snart veta att det är en kinesisk tjej som har ont vid varje värk. Det fortsätter i timmar, var 2-5 minut. Det hjälper inte precis.

Vi blir assisterade av en ung barnmorska. Jag minns inte vad hon heter.

Igår, i sjukhuskorridoren, träffade vi ett par snälla föräldrar, Francesca och Alessandro, som vi lärde känna på den födelseförberedande kursen och som sa att de blivit assisterade av en duktig barnmorska som heter Chiara, när deras Davide föddes några timmar tidigare.

Babbo känner igen Chiara från deras beskrivning: hon är i förlossningssalen med oss och håller på och förbereder salen.

värkar

Sammandragningarna börjar, de där som räknas. Babbo tar tiden och registrerar dem i sin telefon. Bara lite senare är han smart nog att ladda ner en app för detta ändamål som tillåter att göra detta på ett snabbare och smidigare sätt.

Mamma har ont, men hon visar det knappt. Hon verkar inte få nån vidare hjälp av den unga barnmorskan.

Då frågar babbo Chiara om hon kan vara med oss till slutet av förlossningen, och hon säger ja, så länge hon är på tur.

Chiara är lustig: hon rör sig lite klumpigt, nästan som en pojke. Hon är liten och smal, med olivfärgad hud. Hon ser inte stark ut.
Men hon är jätteduktig: hon har tålamod och vid varje sammandragning tar hon hand om mamma och motiverar henne att krysta, på ett snällt sätt, och rengör henne när det behövs.
Mamma tycker om att hon är med.

Efter en timme eller två försvinner den unga barnmorskan, kanske för att babbo bad uttryckligen om att Chiara skulle stanna.
För oss går det bra.

spänningsmoment

Akutfall i de närliggande salarna.
Alla barnmorskor blir tillkallade dit för hjälp.
Chiara upplyser oss och försvinner.

Mamma blir lite orolig. Hon vill inte vara ensam utan läkarhjälp när värkarna kommer.
Just nu håller hon på och provar en ställning, där hon under sammandragningen ska vara nerböjd på sina ben och stödja sig på babbo som håller henne under armarna bakifrån.

Mamma frågar var Chiara är.
Babbo svarar att hon inte behöver oroa sig och att hon ska fortsätta krysta.

Det fortsätter så under tre eller fyra värkar.

Sedan kommer Chiara tillbaks och allt fortsätter som förut.

sugklocka

Natten fortskrider långsamt. Mellan en sammandragning och nästa, under circa 2-3 minuter, sover mamma.
Babbo har svårt att hålla sig vaken och även Chiara visar tecken på trötthet, som försvinner när det är dags för henne att bidra.

Plötsligt kan jag inte vrida huvudet som jag borde. Mammas krystningar hjälper inte längre.
Jag kommer inte igenom.

En gynekolog blir tillkallad för råd. Det kommer två stycken. De rör mitt huvud och mamma tycker det gör ont. Hon klagar med tysta stöningar, men babbo vet att hon känner mycket smärta om hon släpper ifrån sig ljud av något slag. Babbo blir lite orolig och hoppas att undersökningen ska gå fort.

De bestämmer att det behövs en sugklocka för att rikta in mitt huvud mot utgången.

Vi alla förflyttas till läkarnas sal. Vi har två gynekologer och flera barnmorskor runtomkring. Det är minst 8-10 personer i rummet utöver oss. Några tittar bara på.

Klockan är circa 6/6.30 på morgonen.

Gynekologen som tar hand om mamma tycker vi inte om. Hon gör så att mamma får ont och är inte alls försiktig. Hon har ingen finkänslighet alls och hon verkar vara så som person också.
Konstigt att hon är gynekolog.

Den andra däremot är snäll och kapabel. Hon tog ultraljud på oss i måndags.
Livmodern hade då öppnats 1 cm.
Tyvärr är det inte hon som tar hand om mamma, utan hon kontrollerar bara.

Till slut appliceras sugklockan av den hårdhänta gynekologen. Den drar mitt huvud lite grann och får mig att komma ut. Bara huvudet.
Under den här manövern skriker mamma jättehögt, överröstar alla andra ljud och tystar ner alla. Ett enda skrik.
Mer hårdhänt än så kunde gynekologen inte vara. Mamma fick verkligen ont.

Mamma krystar en sista gång och jag kommer ut.
De lägger mig direkt i kontakt med mamma, i cirka 5 sekunder.
Babbo får tårar i ögonen, för mamma säger något sött och kärleksfullt till mig på svenska, efter allt hennes hårda jobb.

Klockan är 6.47.

förberedelse

Sedan kallar de på babbo. De säger åt honom att följa efter dem och vi går alla till ett bord där de rengör mig med en handduk. De tvättar mig bara snabbt och tar sedan på mig en blöja.
Det är min första blöja.

Jag är helt grå fortfarande. Babbo säger att jag ser ut som en utomjording eftersom mina ögon är sneda. Jag är liten och grå.

De klär på mig och jag försöker gråta, men jag är inte så bra på det ännu.
De lägger mig i babbos famn och där ligger jag snällt. Jag känner honom inte, så jag stirrar på honom.
Jag är med honom i cirka 15 minuter, den tid det tar att få iordning mamma.
Jag stirrar på honom hela den tiden, medan han håller mig i famnen och pratar till mig.

Allting är väldigt konstigt nu...

Sedan är mamma färdig.

privacy

Mamma överförs till en rullstol och vi alla går till en privat sal, för att lära känna varandra bättre. Mamma provar att ge mig bröstet. Jag är redan bra på att suga!

Babbo och mamma gråter, men jag vet inte vad jag har gjort. De slutar snart iallafall. Hmm... De är konstiga.

Min faster Sara ringer och säger att hon har med sig frukost: cappuccino och croissents. Babbo går ut från rummet och hämtar dem och säger till zia Sara att hon kan åka hem nu och komma tillbaka senare.

Mamma äter frukosten. Hon kan äta sån kräm nu också, så hon väljer bombolone-bakelsen (munk fylld med kräm).

Babbo är med mig. Han äter inte.
Den snälla gynekologen kommer in och undersöker mamma och säger nåt om mig också, hur mycket jag väger och att jag mår bra.

tillbaks

Efter cirka 2 timmar kommer de och hämtar oss och för oss till säng nr 15, mammas säng.
Babbo kör mig ända dit i min nya genomskinliga babysäng och mamma får äntligen vila sig lite. Och jag med.

Mammas rumskompis kommer från Marocko. Hon har fött en pojke som heter Saad.
Hans pappa tog med sig lunch till henne (tajine) som luktar ovanligt. För mig skulle det lukta ovanligt även om det inte var marockansk mat.